Det har gått lite lång tid sedan jag skrev senast. Förklaringarna är många. Dels så var jag i väg på seminarium i Österrike. Tyvärr så lyckades jag hitta en bakterie där nere så när jag kom hem så fick jag lunginflammation. Så jag har varit ganska däckad de senaste 2 veckorna. Det var först i fredags som jag klarade av klara mig och min hundar helt själv.
Resan till Österrike var dock både trevlig och informativ. Började dock hos familjerna Olsson & Pålsson innan jag flög från Malmö till Salzburg.
Så nu har jag haft den stora äran att få träffa den mycket efterlängtade Inez. Nu pratar jag om bäbisen Inez. Hon är hur söt som helst. Dessutom ett mycket tryggt och harmoniskt barn som inte gjorde något väsen av sig överhuvudtaget. Så nu har jag verkligen en anledning att ta mig till Skåne oftare.
Sedan så fick jag se Bodil och Svens nya och mycket trevliga hus. Gillar verkligen den öppna planlösningen.
Sedan så är det bara att fortsätta att gå in på de fyrbenta. Träffade David för första gången, har bara sett honom på kort förut. En Afghan är verkligen en stor hund, fast frågan är om David ser sig som Afghan eller Shih Tzu.
Ett annat nöje var att träffa seniordamerna Inez och Ylva. Kan bara be en bön att mina flickor kommer att vara lika pigga och alerta när det kommer upp i dessa tvås ålder. Att Inez är 13 är ofattbart när man ser henne leka och njuta av livet.
När det kommer till Österrike så var den resan kanonbra även om jag blev sjuk därnere. Träffade så många nya och mysiga människor. Alltid lika skoj att få lära känna nya människor.
Sedan när jag kom hem så blev det ju inte som planerat. Fick som sagt lunginflammation och det var på håret att jag blev inlagd. Lyckades dock prata mig ur det.
Så min mamma bodde hos mig första veckan då jag varken kunde ta hand om mig själv eller flickorna. Sedan när helgen kom så åkte hon hem och en av mina underbara kompisar, Susanne och henne man Henke ställde upp och tog flickorna på promenader. Detta gjorde de hela vecka som gick. Jag tog ett par kortare promenader och de tog på sig att gå en långpromenad varje dag.
Sådana vänner är helt ovärderliga!
Ifall någon funderar på Kasper så lever han lyxliv ute på Hasselö. Livet kan enligt honom inte bli bättre än så här. För när mamma var hos mig så var det bara Kasper och morfar. Hur mysigt som helst! Han förtjänar verkligen att få all uppmärksamhet. Denna uppmärksamhet har inte minskat av att mormor kom hem igen. Han har folk omkring sig hela dagarna. Får mat när han vill och givetvis det lilla extra. Går ut men dock i väldigt korta stunder, vinter är verkligen inte Kaspers årstid.